Efter flera års vägran ratificerade Ryssland på fredagen Europarådets protokoll 14. Den tidigare vägran hängde ihop med att landet brukar ignorera de beslut rådets domstol för mänskliga rättigheter fattar. Protokoll 14 är inte bara tänkt att öka genomströmningen av mål i domstolen - nu finns det en enorm hög som väntar - utan innehåller även en mekanism för att tvinga länder att följa besluten. Men enligt ryska uttalanden har Europarådets representanter nu lovat Moskva att inte tillämpa de här möjligheterna alltför hårt.
Så här skriver nyhetsbyrån AP:
"Some pro-Kremlin lawmakers feared this could raise the heat on Russia. But Medvedev said at a meeting with officials last month that consultations with the court and the Council of Europe helped assuage some of the Russian concerns about the new court rules... Deputy Foreign Minister Andrei Denisov told lawmakers on Friday that Moscow had received written assurances that its representative in the court will be invited to attend hearings of appeals filed by Russians. He also said that the Council of Europe's decision-making body will consult with Russia on how to enforce the court's rulings."
En ledamot i det ryska parlamentets justitieutskott refereras i New York Times så här:
"Vyatkin said the council had provided written commitments on the Russians’ main fears. He said he was reassured that Russian judges would be included in reviews of potential cases against Russia, that the court would not begin investigating complaints before cases were formally accepted and that the court would not have new powers to force rulings to be carried out."
Från Europarådets sida säger man dock att Ryssland kommer att behandlas som alla andra medlemsländer, och att några formella eftergifter inte har gjorts under förhandlingarna om protokollet. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det.
Sedan den tidigare ordföranden i Europarådets parlamentariska församling, Rene van der Linden, för några år sedan ertappades med att ha privatekonomiska intressen i Ryssland medan han på rysk tv kritiserade USA:s missilförsvarsplaner och Estlands behandling av ryssar - samt det lilla landets nazistiska tendenser - men samtidigt var helt övertygad om att Ryssland var på rätt väg när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, så har jag ställt mig litet undrande till rådets integritet.
Carnegieinstitutets expert Lilija Sjevtsova var i en artikel i Foreign Policy häromveckan inne på ett liknande spår:
"Having accepted Russia into European institutions -- the Council of Europe in particular -- European leaders try not to notice that Russia's system does not conform to the very principles these organizations are designed to promote. One could get the impression that, for the sake of advancing their economic interests, European governments have decided not to make an issue out of these principles, convincing themselves that Russia is simply not ready for them yet."
Kanske har Sjevtsova och jag fel. Kanske är det här första steget i att göra verklighet av Medvedevs liberala retorik. Vi får väl se vad som händer med alla de där ignorerade domsluten i framtiden.
Så här skriver nyhetsbyrån AP:
"Some pro-Kremlin lawmakers feared this could raise the heat on Russia. But Medvedev said at a meeting with officials last month that consultations with the court and the Council of Europe helped assuage some of the Russian concerns about the new court rules... Deputy Foreign Minister Andrei Denisov told lawmakers on Friday that Moscow had received written assurances that its representative in the court will be invited to attend hearings of appeals filed by Russians. He also said that the Council of Europe's decision-making body will consult with Russia on how to enforce the court's rulings."
En ledamot i det ryska parlamentets justitieutskott refereras i New York Times så här:
"Vyatkin said the council had provided written commitments on the Russians’ main fears. He said he was reassured that Russian judges would be included in reviews of potential cases against Russia, that the court would not begin investigating complaints before cases were formally accepted and that the court would not have new powers to force rulings to be carried out."
Från Europarådets sida säger man dock att Ryssland kommer att behandlas som alla andra medlemsländer, och att några formella eftergifter inte har gjorts under förhandlingarna om protokollet. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det.
Sedan den tidigare ordföranden i Europarådets parlamentariska församling, Rene van der Linden, för några år sedan ertappades med att ha privatekonomiska intressen i Ryssland medan han på rysk tv kritiserade USA:s missilförsvarsplaner och Estlands behandling av ryssar - samt det lilla landets nazistiska tendenser - men samtidigt var helt övertygad om att Ryssland var på rätt väg när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, så har jag ställt mig litet undrande till rådets integritet.
Carnegieinstitutets expert Lilija Sjevtsova var i en artikel i Foreign Policy häromveckan inne på ett liknande spår:
"Having accepted Russia into European institutions -- the Council of Europe in particular -- European leaders try not to notice that Russia's system does not conform to the very principles these organizations are designed to promote. One could get the impression that, for the sake of advancing their economic interests, European governments have decided not to make an issue out of these principles, convincing themselves that Russia is simply not ready for them yet."
Kanske har Sjevtsova och jag fel. Kanske är det här första steget i att göra verklighet av Medvedevs liberala retorik. Vi får väl se vad som händer med alla de där ignorerade domsluten i framtiden.
8 kommentarer:
Det här borde man nog undersöka grundligt. Något konstigt är det i att Ryssland har sin egen version av protokoll 14 som de nu godkänt. Något om att en rysk domare alltid ska delta när ärenden som handlar om Ryssland behandlas. Fast jag vet inte riktigt hur det förhållit sig med den saken hittills, ett ärende som handlar om Chodorkovskij fick ju skjutas upp eftersom den ryska domaren i sista stund lämnat återbud - han kunde inte komma eftersom han sitter i duman och var tvungen att närvara och rösta om... just det, protokoll 14!
Men vilka beslut från Strasbourg är det Ryssland har ignorerat, menar du? I alla fall när det gäller enskilda personer som fått rätt i Strasbourg så betalar väl Ryssland som regel ut de kompensationer domstolen beslutat om?
Så här står det i AP-artikeln:
"Human Rights Watch said in September that Russia had ignored more than 100 rulings that held Russian authorities responsible for killings, abductions and torture."
Det stämmer att man betalar ut kompensationer. Ignorerandet består i att man inte följer upp domsluten på annat vis, främst genom egna rättsprocesser. Martin Uggla skrev om det i Sydsvenskan i våras.
Ryssland försöker ge sken av att man fullgör sitt åtagande genom att betala ut skadestånd. Men man är alltså också skyldig att återuppta brottsutredningar och ställa de skyldiga till svars i de fall där Europadomstolen kommit fram till att den ryska brottsutredningen varit ineffektiv. I så gott som alla de fall som rör övergrepp i Tjetjenien har Europadomstolen gjort en sådan bedömning.
Europadomstolen kan inte döma enskilda individer, bara stater. Det intressanta här är dock att domstolen i praktiken ändå har kunnat fastställa vem eller vilka som är skyldiga till många av brotten, inklusive några av de värsta krigsförbrytelserna. I argumentationen för att underkänna brottsutredningarna har man nämligen radat upp de ibland överväldigande bevis som faktiskt finns tillgängliga.
Ett exempel rör generalen Aleksandr Baranov som framför CNN:s och NTV:s tevekameror beordrade en utomrättslig avrättning av en tillfångatagen tjetjensk krigsfånge i februari 2000. Episoden visades alltså i teve samma dag, och finns sparad på band.
En annan person vars skuld indirekt fastslagits av Europadomstolen är general Vladimir Sjamanov, som bland annat ansvarade för bombningen av samhället Katyr-Jurt, också det i februari 2000. Sjamanov är just nu chef för de ryska luftlandsättningsstyrkorna och tänkbar kandidat till försvarsministerposten i framtiden.
Tack för bra klargöranden. Men vilken betydelse kommer godkännandet av protokoll 14 att ha, tror ni?
Om jag har förstått det rätt så handlar reformen i första hand om att åtgärda domstolens överbelastning, och det faktum att upp till 90% av anmälningarna avvisas på formella grunder.
Nu kommer det t.ex. att vara tillräckligt att en domare (istället för tre) avvisar en anmälan som är uppenbart obefogad eller faller utanför domstolens kompetensområde.
Följden blir då också att mer energi kan ägnas åt väsentliga fall.
Rysslands förhalande av ratificeringen uppfattar jag mest som en allmän vilja att sabotera för Europadomstolen. När man nu ändå fallit till föga har det förvisso en symbolisk betydelse, men i praktiken lär det inte förändra särskilt mycket, oavsett om det finns några informella överenskommelser med i spelet eller inte. Problemet har hela tiden varit bristen på politisk vilja att kräva verkställande av domarna, och det förändras ju inte av att det juridiska ramverket reformeras.
Som jag nämnde i textens inledande stycke har protokollet (enligt Wikipedia) även en mekanism för att tvinga fram verkställande av domarna: "A new mechanism would be introduced with Protocol 14 to assist enforcement of judgements by the Committee of Ministers. The Committee can ask the Court for an interpretation of a judgement and can even bring a member state before the Court for non-compliance of a previous judgement against that state."
Men jag antar att en ministerkommitté precis som Martin säger är beroende av politisk vilja. Om Europarådet mot förmodan i framtiden skulle gå hårdare fram än vad ryssarna nu säger sig förvänta, så antar jag att de i sin tur kommer att ta tillfället i akt att låtsas bli upprörda och kräva nya eftergifter antingen på detta eller något helt annat område.
Jag inser att jag var lite väl pessimistisk i min förra kommentar. En effektivisering och förbättring av den juridiska processen är trots allt viktig. Även om detta inte omedelbart leder till konkreta resultat så innebär det ändå att det blir svårare för de politiska aktörerna att smita undan sitt ansvar.
Sedan kan jag tycka att processerna i Europadomstolen redan nu borde kunna fungera som ett tillräckligt starkt stöd för den politiker som verkligen vill driva en människorättsbaserad utrikespolitik gentemot Ryssland.
Europadomstolen är ju en domstol vars mandat och legitimitet erkänts av Ryssland. Och den fattar sina beslut i enlighet med en konvention som Ryssland också åtagit sig att följa. Det borde därför inte uppfattas som kontroversiellt att i konkreta ordalag och med hänvisning till konkreta fall kräva ett fullständigt verkställande av de domar som utfärdats. Kanske något för Carl Bildts blogg?
Pessemistisk eller inte... Medvedevs utnämning av Chloponin till superguvernör över Norra Kaukasien i förra veckan och budskapet att man nu ska ta tag i den socioekonomiska situationen där, i kombination med Putins signal till Kadyrov & Co om att man inte får mörda fler människorättsaktivister, kanske kan tjäna som ursäkt för fortsatt politisk passivitet från Europarådets sida.
Skicka en kommentar