I dag rapporterades att terrorlagstiftningen ska ändras så att det uttryckligen blir förbjudet att uppmana, rekrytera och utbilda till terroristbrott. Det här med terroristbrott tycker jag faktiskt är litet knepigt. Sedan några år innehåller lagen en uppräkning av olika våldsamma brott, och säger att om dessa är riktade mot en stat så är de just terroristbrott. Man kan alltså föreställa sig att exempelvis en grupp nordkoreanska flyktingar som vill störta sin regim med våldsamma medel i lagens mening blir att betrakta som terrorister. Men förutsatt att de inte ger sig på oskyldiga skulle de kanske lika gärna kunna ses som frihetskämpar.
Den enes terrorist är den andres frihetskämpe, sägs det ju också ibland. Men sådan relativism är inte heller rolig. Och faktum är att det finns en lösning, eller åtminstone en halv lösning, på det här dilemmat. Nämligen i det rambeslut från EU:s ministerråd som föranledde den svenska terroristbrottslagen. Så här citeras rambeslutet på sidan 29 i den relevanta regeringspropositionen:
”2. Rådet förklarar att rambeslutet om bekämpande av terrorism omfattar handlingar som av alla medlemsstater i Europeiska unionen betraktas som allvarliga överträdelser av deras straffrätt, begångna av personer vars syften utgör ett hot mot deras demokratiska samhällen, som respekterar rättsstaten och den civilisation på vilka dessa samhällen bygger. Det måste tolkas på detta sätt och inte så att man hävdar att beteendet hos dem som har arbetat för att bevara och återupprätta dessa demokratiska värden, vilket i synnerhet var fallet i några medlemsstater under andra världskriget, nu kan betraktas som ”terroristhandlingar”. Det får inte heller tolkas så att man på terroristgrunder anklagar personer som utövar sin grundläggande rätt att lägga fram sina åsikter, även om de begår brott när de utövar en sådan rätt.”
Texten är litet snårig men begriplig om man läser första meningen ett par gånger. Andra världskrigets motståndsrörelser var enligt EU alltså inte terrorister. Och för att vara terrorist i dag så måste man ha syften som utgör ett hot mot ett demokratiskt samhälle. Dessutom, som jag förstår det, ett demokratiskt samhälle i ett EU-land.
I dag verkar man låtsas som om denna punkt i rambeslutet inte existerar. I medierapporteringen framgår att mycket av svenska myndigheters arbete mot terrorism handlar om vad som sker i länder som Afghanistan, Irak och Somalia. Och de är ju varken demokratiska eller med i EU.
Missförstå mig nu inte. Bara för att man befinner sig i ett odemokratiskt icke-europeiskt land bör man förstås inte få komma undan med vilka illdåd som helst. Problemet, som jag ser det, är att terrorlagstiftningen är så fokuserad på stater. Om man kompletterade detta med ett kriterium om våld riktat mot oskyldiga civila så tror jag lagen både skulle bli mer tillämpbar och i linje med det allmänna rättsmedvetandet.
Den enes terrorist är den andres frihetskämpe, sägs det ju också ibland. Men sådan relativism är inte heller rolig. Och faktum är att det finns en lösning, eller åtminstone en halv lösning, på det här dilemmat. Nämligen i det rambeslut från EU:s ministerråd som föranledde den svenska terroristbrottslagen. Så här citeras rambeslutet på sidan 29 i den relevanta regeringspropositionen:
”2. Rådet förklarar att rambeslutet om bekämpande av terrorism omfattar handlingar som av alla medlemsstater i Europeiska unionen betraktas som allvarliga överträdelser av deras straffrätt, begångna av personer vars syften utgör ett hot mot deras demokratiska samhällen, som respekterar rättsstaten och den civilisation på vilka dessa samhällen bygger. Det måste tolkas på detta sätt och inte så att man hävdar att beteendet hos dem som har arbetat för att bevara och återupprätta dessa demokratiska värden, vilket i synnerhet var fallet i några medlemsstater under andra världskriget, nu kan betraktas som ”terroristhandlingar”. Det får inte heller tolkas så att man på terroristgrunder anklagar personer som utövar sin grundläggande rätt att lägga fram sina åsikter, även om de begår brott när de utövar en sådan rätt.”
Texten är litet snårig men begriplig om man läser första meningen ett par gånger. Andra världskrigets motståndsrörelser var enligt EU alltså inte terrorister. Och för att vara terrorist i dag så måste man ha syften som utgör ett hot mot ett demokratiskt samhälle. Dessutom, som jag förstår det, ett demokratiskt samhälle i ett EU-land.
I dag verkar man låtsas som om denna punkt i rambeslutet inte existerar. I medierapporteringen framgår att mycket av svenska myndigheters arbete mot terrorism handlar om vad som sker i länder som Afghanistan, Irak och Somalia. Och de är ju varken demokratiska eller med i EU.
Missförstå mig nu inte. Bara för att man befinner sig i ett odemokratiskt icke-europeiskt land bör man förstås inte få komma undan med vilka illdåd som helst. Problemet, som jag ser det, är att terrorlagstiftningen är så fokuserad på stater. Om man kompletterade detta med ett kriterium om våld riktat mot oskyldiga civila så tror jag lagen både skulle bli mer tillämpbar och i linje med det allmänna rättsmedvetandet.
0 comments:
Post a Comment