I kväll såg jag filmen Sin nombre, "Utan namn", på bio. Riktigt vad titeln syftar på begrep jag aldrig men annars var den bra. På ett plan handlar den om illegal migration (ett populärt tema nu) från Latinamerika till USA. Men resan genom Mexico är egentligen mest en bakgrundsmiljö till historien om den unge Willys avhopp från det brutala gatugäng han tillhör, och som inte tänker låta honom komma undan med livet i behåll.
Den här sortens film får förstås pluspoäng för sina tillsynes dokumentära kvalitéer. Sin nombre är gjord av samma människor som Traffic, den uppskattade film om narkotikans olika sidor som kom i början av 2000-talet. Den här gången är det alltså gänglivet, med sin extrema machokultur, sina våldsamma initieringsriter och sin allmänna hänsynslöshet som står i förgrunden. Latinamerikanska gäng är ett fenomen som, så vitt jag förstått, under något årtionde eller två har utvecklades till transnationella nätverk. I filmen ser man ett exempel på det: när Willy flyr från hemmagänget i Chiapas i södra Mexico varskor de sin systerorganisation med samma namn i Los Angeles.
Men i första hand är det en mänsklig och inte en samhällelig historia som berättas i Sin nombre. Kanske mer mänsklig, och något mindre brutal, än den annars så fantastiskt välgjorda brasilianska Guds stad som gick på bio häromåret. Väl värd att se var den hursomhelst, en fyra i betyg ger jag den.
Den här sortens film får förstås pluspoäng för sina tillsynes dokumentära kvalitéer. Sin nombre är gjord av samma människor som Traffic, den uppskattade film om narkotikans olika sidor som kom i början av 2000-talet. Den här gången är det alltså gänglivet, med sin extrema machokultur, sina våldsamma initieringsriter och sin allmänna hänsynslöshet som står i förgrunden. Latinamerikanska gäng är ett fenomen som, så vitt jag förstått, under något årtionde eller två har utvecklades till transnationella nätverk. I filmen ser man ett exempel på det: när Willy flyr från hemmagänget i Chiapas i södra Mexico varskor de sin systerorganisation med samma namn i Los Angeles.
Men i första hand är det en mänsklig och inte en samhällelig historia som berättas i Sin nombre. Kanske mer mänsklig, och något mindre brutal, än den annars så fantastiskt välgjorda brasilianska Guds stad som gick på bio häromåret. Väl värd att se var den hursomhelst, en fyra i betyg ger jag den.
0 comments:
Post a Comment