Champagne och glädjeyra fyllde tydligen gatorna i Serbiens, Montenegros och Makedoniens huvudstäder i går kväll. Från och med i dag får medborgarna där nämligen resa in i EU utan att behöva visum. Och det kan ju förstås vara roligt för dem som har råd att göra det. Dessutom får man hoppas att den underlättade rörligheten medför hälsosamma västliga influenser, som på sikt kan bidra till demokratisk utveckling och mindre korruption. För samhällena på Balkan är starkare band till EU nog nästan bara bra, och visst får man glädjas litet för deras skull en dag som denna.
För samhällena inom EU är det kanske mer osäkert vad den nya rörligheten innebär. Att mycket av den grova organiserade brottsligheten i Europa har spridits från just dessa länder är ju välkänt. När jag för en del år sedan frågade Belgrads före detta polischef Marko Nicovic vad det egentligen beror på, hänvisade han till just den fria rörligheten.
Redan 1962, tror jag det var, hade Tito öppnat den jugoslaviska gränsen och lät till skillnad från andra östeuropeiska regimer medborgarna resa utomlands. Västeuropas länder var under samma tid öppna för arbetskraftsinvandring, och under de kommande årtiondena etablerade sig många jugoslaver här. Av någon anledning, kanske en långvarig balkansk smuggeltradition var en viktig förklaring, kom de även att få en framskjuten position inom organiserad brottslighet. Jag vill minnas att guld och juveler enligt Nicovic var viktiga smuggel- eller stöldvaror innan narkotikan tog över.
Under det tidiga 90-talets krig och sanktioner blev smuggelekonomin ännu viktigare, vilket skildras i till exempel Misha Glennys bok McMafia. Liksom tidigare samarbetade staten (eller nu staterna) ofta med de kriminella, men om man får tro Glenny fick de senare jämfört med innan en mer framskjuten roll. Ett exempel är den Sverigebekante Arkan, bankrånaren som samtidigt var agent för den jugoslaviska säkerhetstjänsten UDBA och som sedan under Bosnienkriget ledde ett ökänt paramilitärt förband. Mordet på honom i början av år 2000 inledde enligt Glenny förspelet till Milosevics störtande följande höst. Maffian bet sig dock kvar vid makten.
Titos fria rörlighet hade upphört 1991, i och med att Jugoslavien löstes upp och krig utbröt. Nu återintroduceras den alltså nästan två decennier senare. Förhoppningsvis är de serbiska, montenegrinska och makedoniska samhällena beredda att ta till sig de positiva influenser den kan medföra. Samtidigt läste jag nyligen någonstans att man från muslimskt håll framhåller det diskriminerande i att Bosnien och Kosovo nu inte får vara med. Kanske har de en poäng, jag vet inte om de tre kristna staterna som i dag ges visumfrihet är i så mycket bättre skick än sina muslimska grannar.
För samhällena inom EU är det kanske mer osäkert vad den nya rörligheten innebär. Att mycket av den grova organiserade brottsligheten i Europa har spridits från just dessa länder är ju välkänt. När jag för en del år sedan frågade Belgrads före detta polischef Marko Nicovic vad det egentligen beror på, hänvisade han till just den fria rörligheten.
Redan 1962, tror jag det var, hade Tito öppnat den jugoslaviska gränsen och lät till skillnad från andra östeuropeiska regimer medborgarna resa utomlands. Västeuropas länder var under samma tid öppna för arbetskraftsinvandring, och under de kommande årtiondena etablerade sig många jugoslaver här. Av någon anledning, kanske en långvarig balkansk smuggeltradition var en viktig förklaring, kom de även att få en framskjuten position inom organiserad brottslighet. Jag vill minnas att guld och juveler enligt Nicovic var viktiga smuggel- eller stöldvaror innan narkotikan tog över.
Under det tidiga 90-talets krig och sanktioner blev smuggelekonomin ännu viktigare, vilket skildras i till exempel Misha Glennys bok McMafia. Liksom tidigare samarbetade staten (eller nu staterna) ofta med de kriminella, men om man får tro Glenny fick de senare jämfört med innan en mer framskjuten roll. Ett exempel är den Sverigebekante Arkan, bankrånaren som samtidigt var agent för den jugoslaviska säkerhetstjänsten UDBA och som sedan under Bosnienkriget ledde ett ökänt paramilitärt förband. Mordet på honom i början av år 2000 inledde enligt Glenny förspelet till Milosevics störtande följande höst. Maffian bet sig dock kvar vid makten.
Titos fria rörlighet hade upphört 1991, i och med att Jugoslavien löstes upp och krig utbröt. Nu återintroduceras den alltså nästan två decennier senare. Förhoppningsvis är de serbiska, montenegrinska och makedoniska samhällena beredda att ta till sig de positiva influenser den kan medföra. Samtidigt läste jag nyligen någonstans att man från muslimskt håll framhåller det diskriminerande i att Bosnien och Kosovo nu inte får vara med. Kanske har de en poäng, jag vet inte om de tre kristna staterna som i dag ges visumfrihet är i så mycket bättre skick än sina muslimska grannar.
0 comments:
Post a Comment