
I dagarna är det tio år sedan en serie bombdåd inträffade i Ryssland. Inom loppet av några veckor sprängdes ett antal bostadshus och hundratals människor dog. Sedan avslöjades säkerhetstjänsten FSB ha placerat ut en ny bomb i källaren till ett bostadshus i staden Rjazan. Bomben hittades av en slump. Efter uppenbara försök till mörkläggning kring den händelsen är det många som tror att FSB låg bakom även de fullbordade dåden. På Kalle Kniiviläs blogg har jag nu själv deltagit i en diskussion kring detta, och på Grani.ru finns intressanta synpunkter från den ryske dissidenten Sergej Kovaljov.
Som parlamentsledamot (1999-2003) försökte Kovaljov organisera en utredning av bombningarna. Myndigheterna var inte samarbetsvilliga och kommissionens arbete lamslogs när två av dess medlemmar (sannolikt) mördades och en tredje fängslades. Ändå vill Kovaljov inte dra några bestämda slutsatser. Han tror att FSB mycket väl kan ha organiserat bombdåden, men menar att de i så fall borde ha använt utomstående bulvaner och alltså inte ha placerat ut några sprängladdningar själva. Eftersom det senare var precis vad som hände i Rjazan, så föreställer sig Kovaljov att syftet den gången kan ha varit ett annat, nämligen att FSB som en slags PR-kupp skulle låtsas hitta bomben i tid. Hänger ni med?
Jag håller med Kovaljov om att FSB kanske borde ha använt bulvaner, men vill invända att organisationen under 2000-talet faktiskt ändå har exponerats i flera uppmärksammade dåd, som morden på Litvinenko och Politkovskaja. Även efter mordet på den tjetjenske emissarien Jandarbiev i Qatar 2004 greps två ryska underrättelseofficerare. Att ständigt gömma sig bakom bulvaner kräver resurser och ansträngningar, och även om man inte ska underskatta de ryska specialtjänsterna så består de precis som andra myndigheter av människor och hierarkier med olika brister. Allt blir inte alltid perfekt.
När det gäller Kovaljovs idé om att bomben i Rjazan var tänkt att hittas av FSB själva, så undrar jag varför man i så fall gjorde sig besväret att skaffa fram äkta sprängmedel till den.
Kort sagt tycker jag att FSB:s skuld till hussprängningarna är om inte bevisad så åtminstone sannolik. Att denna sannolikhet inte får större genomslag i den svenska rysslandsdiskussionen tror jag kan ha att göra med ämnet för en intressant understreckare i gårdagens Svenska Dagbladet. Artikelförfattaren skriver om hur grymhet inte är en så exotisk företeelse som vi ofta vill tro. Tänk då vilket spelrum den kan få i en organisation som är arvtagare till Stalins NKVD.
4 comments: